Snål eller klok

Det finns en del formalia kring inköp av motorfordon som givetvis hänger samman med att det måste finnas en ansvarig part och en giltig försäkring i de fall det inträffar olyckor. Utan att göra anspråk på att förstå logiken och relevansen i de regler som finns kan jag bara relatera hur det gick till när vi köpte vår motorcykel/moped.
Först shoppade vi runt i Rayong och Ban Phe för att se vad olika Honda-butiker hade att erbjuda. Honda valde jag för att det troligen är det vanligaste icke-thailändska märket som har ett visst renomme att försvara som kvalitetsprodukt. Det har också den fördelen att det finns många som kan fixa en reparation om det är nåt som går sönder. Det säkraste kortet är givetvis att välja en Honda Wave 125 cc. En sån kan varaenda reparatör fixa i sömnen. Men riktigt så enkelt blir det inte om utgår från vad just jag kräver av den motorcykel vi ska köpa.
Vilka var då våra krav:
1. Bekväm för två att åka på.
2. Av krav ett följer att avgasröret måste vara skyddat så att man inte bränner sig.
3. Helautomatisk är alltid bekvämare att köra.
4. Bra och stadig konstruktion diskvalificerar alla som inte har dubbel fjäder-upphängning baktill
5. Bra bromsar med skivor fram.
6. Helst stora hjul
7. Fyrtaktare

Den här kravprofilen hittade inte jag någon Honda som helt uppfyllde. Det närmaste jag kom var en Honda Airblade som vi också köpte. Den som fällde avgörandet var min sambo som avgjode valet när jag tvekade pga priset. "Snålar gör man inte på viktiga saker" sa hon, och hon hade förstås helt rätt. Vi behövde bara åka några mil innan vi förstod att vi skulle ha ångrat oss bittert om vi valt nån annan modell.

Vad kostade kalaset?
Motorcykeln om man nu kan kalla en 110 cc för Mc: 53 000 Bath. Du kan få en Wave för 45 000 bath.
Försäkring, trafikförsäkring och registrering 4 350 Bath.
Sen betalade vi en anställd på European Service Center 1000 Bath för att hon körde oss till Ban Phe och hjälpte oss i diskussionerna med säljaren kring registreringsförfarandet.
Nu gäller i vårt fall att vi har köpt en motorcykel som är registrerad på oss personligen med provisoriska röda registreringsskyltar som gäller i 6 månader. En förutsättning för att att få en ordinarie registreringsskylt är att vi inom dessa 6 månader kan visa upp ett longstay-visa och ansöka om slutlig registrering.Vilket tar ungefär sex veckor. ESC hjälper till med detta. Höll på att glömma: den här varianten kräver att du har med dig ditt pass vid inköpstillfället.
Slutsats:
Räkna med en kostnad utöver priset på motorcykeln på cirka 5000 bath.
Enligt vad jag lärt mig är det ytterst svårt att pruta på nya motorcyklar och helst ska du betala kontant så säljaren slipper kortavgifter. Två hjälmar kan du räkna med att få på köpet.

WIFI High Speed Internet

Anledningen till att jag inte har hört av mig de senaste tio dagarna är att det inte är särskilt High Speed på Internet. Snarare det motsatta Very Low Speed Internet, åtminstone på de hotell vi bott på. Så vad har hänt sedan sist. Vårt bekräftade inflyttningsdatum var när det kom till kritan ingen garanti alls för att huset skulle vara färdigt,har det visat sig. Det handlade mer om en "from" förhoppning hos Bengt Sjölander. Den 18 mars har nu blivit den 31 mars, vilket givetvis ställer till en del bekymmer i vår planering. Beställda möbler måste flyttas fram i tiden. Hur använder vi den tid som vi hade planerat till inredning av huset, då vi inte kommer in som planerat ock så vidare.
Vi åkte till Koh Samed i tre dar för att fundera.
Hur tar man sig dit?
Vi tog en Song Thaew vid strandpromenaden (det är dom mörkblå som gäller för transport till Ban Phe och Rayong). Klev av vid Nuanthip pier där dom flesta kliver av alldeles i början av huvudgatan i Ban Phe (pris 25 bath/person). Biljetterna till Koh Samed kostar 100 bath per person och båtarna går varje timme mellan 08 och 18 såvida minst 20 personer har löst biljetter till respektive tur. Har du otur kan du således få¨vänta en bra stund om inte tillräckligt antal passagerare har löst biljtter. Väl framme i No Daan Pier som ligger på den nordligaste ändan av ön måste du bestämma dig var på ön du vill bo och hur du vill ta dig dit, såvida du inte har bokat hotell i förväg.
Vid den här årstiden är det absolut inte nödvändigt att boka i förväg. Det finns hur många hotellrum och Resorts som helst att välja emellan.
Gillar du proppfulla stränder ska du absolut välja den första stranden du kommer till efter färjeläget. Den heter Hat Sai Kaew och är cirka en kilometer lång med helt vit sand, konsistens potatismjöl. När vi kom dit var det så varmt att vi backade tillbaka 200 meter och smet in på en restaurang med skugga och beställde iskall Chang med lunch. Inom parentes kan nämnas att det är helt överflödigt att hoppa på dom ganska dyra bilarna om du bara ska till Hat Sai Kaew, det tar kanske 10-12 minuter att promenera dit från ankomst-piren.Straxt innan di kommer fram till stranden är det obligtoriskt att lösa en inträdesbiljett som kostar 200 bath /person. Ko Samet är nämligen klassad som nationalpark, ett fiffigt sätt att tjäna lite extra pengar på oss turister.
OK vi tyckte att det var för tjockt med folk på första stranden så vad gör vi nu?
Fram med kartan över Ko Samet. Ao Wong Duan som rankas som nummer två av Koh Samets stränder kanske kan vara nåt. Den ligger cirka tre kilomter längre ned längs kusten och att gå dit i värmen är inget alternativ. Det kostade oss 200 bath per person, ett ohemult pris med thailändska mått mätt. Men vad gör man när svetten rinner i 35 graders värme.
Efter tio minuters skumpig resa är vi framme. Promenad längs en smal gång ner till viken. Wow, en helt fantastisk liten vik, många fina restauranger och mysiga små hus/hotellrum direkt på stranden. Cabana Resort blev vårt val. Rummet var dyrt 3200 bath per dygn med frukost. Men, det inkluderade ett läge där du från sängen hade panoramautsikt över havet som låg cirka 30 meter från fönstret.Väl värt priset således. Ett bra val efter våra mått mätt kunde vi konstatera efter att ha promenerat söderut och norrut längs kusten för att utforska hur alternativen såg ut. Slutsats det finns många alternativa stränder och boenden i olika prisklasser på mycket fina stränder. Men om du vill ha kombinationen bra restaurangutbud fina rum och lite folkliv är Ao Wung Duen ett bra val.
En annan viktig erfarenhet från utflykten till Ko Samet:
Det är helt onödigt att ta vägen över piren på den norra delen av ön när du åker till och från Ko Samet. Du kan för en relativt billig penning åka med de Speedboats som går på fasta tider ett par gånger om dagen direkt till och från Ban Phe. Det kostar cirka tre hundra bath per person och det tjänar du flera timmars restid på. OBS akta dig för alla försäljare som vill lura på dig en privat tur med Speedboat. Det nöjet får du betala över 3000 bath för.
Väl tillbaka i Laem Mae Phim var det dags för motorcykelinköp men det återkommer jag till imorgon. Nu är klockan 22.10 Thailändsk tid och hög tid att gå och lägga sig. Jag skojar inte. Här börjar livet mellan 06.00 och 07.00 när solen går upp. Vid 19-tiden när mörkret inträtt är det dags för middag och sedan är det dags att gå hem och sova så att man är pigg när nästa dag randas. En promenad längs den tre kilomter långa stranden fram och tillbaka innan värmen slår till är ingen dum idee.
På återseende imorgon, lovar jag.

I fruktdisken på Hemköp

Ja , det är där jag har sett dom förut men här hänger de på grenarna utanför vår veranda på Villa Bali Resort. Ett bra ställe att bo på (1400 bath/dygn)om man inte är känslig för mygg.
Trevlig frukostservering, nära till beachen som bara ligger på andra sidan vägen, WiFI som fungerar om man har lite tålamod och bor nära receptionen och en liten pool att skölja av sig saltet i efter att man doppat sig i havet.

Lite längre in i området hänger sådana här frukter i bowlingklotformat, vet inte vad de heter men det är nog inte första frågan man ställer om man skulle få en i skallen.(Den heter durian har jag sedemera fått lära mig)

Två shoppingglada damer som vi träffade i på väg till Rayong på vår första möbelhandlatur. Damerna bor på Sunflowe och hon till höger har en möbelhandel på internet(www.miago.se) för vilsna thailandssvenskar.
Hur tar man sig då till Rayong om man inte åker med egen bil:
Gå ner till stora vägen och håll utkik efter första bästa mörkblåa Song Thaew,bilarna med två långbänkar på flaket. De går till Rayong och du betalar 40 bath för en en-timmesfärd som slutar på bussstationen i Rayong. Om du som vi tänker besöka HomePro eller några andra av de mer kända stormarknaderna,gå över till andra sidan gatan och ta en av de röda "bussarna"(Song Thaew) som fortsätter vidare framåt den stora vägen du kom in på i Rayong. Efter cirka en kilomter är det bara att spana efter de stora butiksskyltarna och ringa på klockan i taket när du vill kliva av. På vänster sida hittar du bland annat en stor Honda-butik. Jag kollade in en ny Honda Click, 110 cc för 45 000 bath. En Wave kostade lika mycket. En Airblade gick på 52 500 bath.
HomePro är en butik som liknar en svensk byggmarknad men av lite exklusivare snitt. Här finns också möbler och hemelektronik. Så här hitta man det mesta som behövs för att inreda ett hus såvida man inte är ute efter något typiskt Thailändskt. En fyratimmars-exkursion bland matrumsmöbler, sovrumsmöbler och vardagsrumsmöbler kan sammanfattas i slutsatsen att det inte behöver kosta mer än 20-25 tusen att grund-möblera ett Bali-hus. Därutöver kan det självfallet kosta hur mycket som helst om man är ute efter design-stuket. Nedan ett exempel på ett sovrumsmöblemang som vi tyckte verkade vettigt.
För 32000 (cirka´6500 kronor) bath får du dubbelsängen på bilden inklusive bäddplymå, en dubbelgarderob med hyllor och hyllorna på vänster sida om garderoberna Matbord och stolar av bra kvalitet hittade vi for cirka 4000 kronor. Efter denna pärs tycker vi att vi gjort oss förtjänta av, ja ni vet vad. En lite tråkigare nyhet som jag måste förmedla är att vi träffat flera inflyttare på Mango och Bali med bekräftade inflyttningsdatum som fått förseningar av sin inflyttning. Ett par vi talade med hade ett bekräftat inflyttningsdatum i december men bor fortfarande på hotell här i MaePhim i väntan på att få tillträde till huset. Alltså, Logans har helt uppenbart problem med sina leveranstider,

Framme

Upp klockan 0300. Snabb frukost,taxin kommer 0410. Med sömnen fortfarande i ögonen ut ur taxin vid terminal två. Klockan är nu 0440 onödigt tidigt som vanligt. Planet går först 0600. Ny frukost på väg till Helsingfors. Äcklig omelett, undrar när den tillagades egentligen. Iväg från Helsinki 0900. Frukost nummer tre. Framme 2336 i Bangkok bara 21 minuter sena. Snabba ryck, ut genom tullen 0015. Hitta taxin,ja där står ESC:s förare med skylten i högsta hugg vid exit 9. Ut ur parkeringsgaraget 0030. Rekordfart, tror jag, till Mae Phim. En timme och femtio minuter blankt. FRAMME ÄNTLIGEN
Nu inträder stora lungnet.
Promenad längs stranden. Tusentals thailänder har kommit på samma sak. En hel drös med turistbussar står på en ödetomt på andra sidan vägen. Minst av allt dött i lilla Mae Phim. Kul med massor av familjer som sitter och äter söndagspicknick under parasollerna på stranden

Kul stämning och massor av folk och en del valde liksom vi att ta det lilla lugna.

Trodde aldrig att jag skulle få se så många parasoller och solstolar på Mae Phim beach.

Middag på Tequila sunrise klockan åtta. Alltför sent enligt thailädsk tradition, dom äter uppenbarligen vid solnedgången sådär vis 6-7-tiden. Så, på TS fans bara vi, Bali 26, Bali 5 och Bali 21. Dom flyttar in imorgon. Återkommer med en rapport från Bali nån gång imorgon. Dags att sussa under AC:ns lugnande brus på Villa Bali Resort.
En sista bild:

Om du vänder huvudet på sned så kan du läsa att Amadeus inte serverar någon akohol idag och imorgon pga av att det är val till Thailändska senaten. Det är ju inte bra att rösta i fyllan och villan. Undrar vem som bjuder på spriten? Ni kan få fundera tills imorgon vad detta påbud fick för konsekvenser för Tequila Sunrises utskänkning idag.